001201

"Nu vill jag bara träffa min familj"


Annika
Folcker
Han har ätit sardinkonserver och sovit under bar himmel, omgärdad av unga män med Kalashnikovs.
Men på torsdagen var Anders Salenius en fri man.

- Det tar väl lite tid innan man är tillbaka i gängorna, säger han till DN.

Under 18 dagar har Anders Salenius, 68, varit al-Zaidi-klanens fånge i Jemen. På torsdagen kunde han vila ut på ett hotellrum i staden Maarib.

Han mår bra men är mycket trött.

- När spänningen släpper kommer reaktionen. Just nu har jag inga andra önskningar än att träffa familjen.

Och med ett trött skratt tillägger han:

- Det är klart att det var en fantastisk safari, men jag vet inte om man skulle kunna erbjuda den till turister.

Det var under onsdagen som Anders Salenius anade att hans tid i fångenskap snart skulle vara över. Någon nämnde att han skulle resa till staden Sanaa, och på kvällen stannade hela gruppen kvar vid dagens rastplats. Tidigare kvällar hade de förflyttat sig.

Efter midnatt hämtades Anders Salenius upp av en bil med släckta lysen.

- Vi körde 2-3 kilometer. Där stod en grupp människor på vägen. De som vaktat mig lämnade bilen, och de andra hoppade in. De smilade lite och sa god dag, men jag visste inte vilka det var. Det kunde ju ha varit några andra galningar.

- Så småningom hamnade vi här i Maarib och jag förstod att jag var i säkerhet.

Förutom de första dagarna har Anders Salenius och hans kidnappare ständigt varit i rörelse. De har förflyttat sig både till fots och med bil, ofta på natten.

En gång var han riktigt rädd. Det var första kvällen den 12 november. Polisen jagade kidnapparna och avlossade en rad skottsalvor i mörkret. Klanmedlemmarna sköt tillbaka.

- En av vakterna visade sig vara en riktigt god skytt. Han träffade polisens ficklampa på 120 meters avstånd. Sedan kom näste man med ficklampa, och då tog han den också, berättar Anders Salenius.

Han vaktades hela tiden av ett tiotal pojkar och män. De yngsta, i tolvårsåldern, hade till uppgift att hålla utkik. De övriga var mellan 25 och 30 år gamla.

Någon direkt aggressiv stämning uppstod aldrig, enligt Anders Salenius. Men några gånger riktade vakterna sina vapen mot honom och tryckte av, utan att några skott avlossades.

- Det var mest machofasoner. De ville visa sin kraft. Då sa jag åt dem att jag inte accepterade detta beteende.

- De var inga riktigt kriminella terrorister, det här var mer politiskt. De vill hävda sin stams rättigheter, de anser sig förfördelade när det gäller vissa saker.

Han hade tillgång till sina diabetesmediciner och kunde äta på regelbundna tider.

- De hade mjöl, ris och vatten med sig. Och gott om konserver. De blandade gröna ärter med sardiner och gjorde en stuvning. Andra dagar fick vi kyckling eller lamm. Det var väl inte så illa.

- En av killarna var väldigt duktig på att baka bröd på gammalt sätt. Han värmde upp stenar i elden, och lade sen degen runt stenarna. Efter 20 minuter hade vi färdigt, nybakat bröd.

Anders Salenius räknade med att nå staden Sanaa under torsdagskvällen. Där väntar Sveriges representant i Jemen, ambassadör Bengt Sparre.

Bengt Sparre vill inte gå in på vad som ledde fram till frigivandet.

- Den biten är en process som pågått mellan regeringssidan och stammen i fråga. Där har vi inte alls varit inblandade, vare sig från den svenska regeringens sida eller från företagets.

 


RAM-ljud:
pil Lyssna till Anders Salenius berättelse
För att kunna lyssna på RAM-filer behövs Real Player som du kan ladda ner gratis här


SALENIUS
Foto: Pressens bild
Passbild av Anders Salenius.



© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.
HemKulturSportEkonomiSverigeUpp